I sanningens namn

När man surfar runt på olika bloggar så hittar man folk som tycker den nya sjukförsäkringslagen som planeras att träda i kraft i sommar är bra. Det tycker jag tyder på både naivitet och okunskap. Om man tror att det bara är att gå till doktorn när man blir sjuk, få behandling och bli frisk, så är man naiv. Tror man sen att läkning kan stressas fram och vårdköer trollas bort med tidsgränser, så är man okunnig. Tidsgränserna kommer tvärtom att försvåra tillfrisknandet för många. Det kommer också att slå hårt mot personer som drabbas av flera sjukdomar på rad.

Kanske är det så att dessa personer som tycker lagen är bra inte inser konsekvenserna förrän de själva drabbas av t.ex. diskbråck men inte får rätt diagnos förrän flera år senare. 

Den tidsbegränsade sjukersättningen kommer också att tas bort, så personer som har detta idag kommer att hänvisas till a-kassan eller mer troligt: socialen. Frågan är vem som kommer att vilja anställa dessa personer. Hur många av dessa kommer att kunna utföra något arbete över huvudtaget? Vore det inte bättre att satsa på att rehabilitera dessa människor först istället för att börja med att dra åt tumskruvarna? Många, inklusive mig själv, har inte fått den rehabilitering som skulle behövas.

Hur kan det vara bra att sjuka människor ska kunna bli utförsäkrade och tvingas gå till socialen?? Jag begriper det inte. Hur ska kommunerna klara av de ökade kostnaderna utan att dra in på andra verksamheter?

De så kallade resursjobben då? Ja, vad sjutton är det? Det är det ingen som vet för det har inte ens börjat utredas än!! Den osynliga patienten hade hört på radio att de kanske kan starta tidigast om 1½ år.

Eftersom ingen vet vad resursjobb kommer att innebära ger det mycket utrymme för spekulation. Hur mycket får man betalt t.ex.? Blir det slavkontrakt som inte kan sägas upp? Jobb utan rättigheter eller valmöjligheter?

(För den som tror att läkaren alltid bestämmer om du ska vara sjukskriven eller inte; GLÖM det. Läkare kan sjukskriva men det är försäkringskassan som betalar ut sjukpenningen. Om deras regler säger att du inte får något, så blir det heller inget, oavsett om man ligger på sjukhus eller inte.)

En bra sammanställning över ställen där man kan protestera mot den nya lagen finns hos den osynliga patienten.  

Läs också vad Inger Efraimsson tycker om lagen.

Idag hittade jag en artikel i tidningen från LO som beskriver ett fall som i många avseenden påminner om det som G råkat ut för. Uppenbarligen är han inte ensam, men det är nog långt ifrån alla fall som det skrivs om i media.

G är fortfarande kvar på sjukhuset. Husläkaren sa att han skulle ligga inne 2-3 dagar. Det har gått 3 dagar nu, men han vet fortfarande inte när han får komma därifrån. Han har i alla fall blivit av med utrustningen som varit kopplad till hans kropp för att de hela tiden skulle kunna se hans hälsotillstånd på datorn. Jag tycker att han låter lite piggare på rösten nu när vi talar med varann via telefon. Hans ben har blivit smalare och han har lättat ca 6-7 kg i vikt. Det har verkligen varit några intensiva dygn för honom med många tester, röntgen av både det ena och det andra, mycket medicinering och gud vet vad.

I dagens DN står att regeringen idag har presenterat en nollvision för självmord. Jag begriper inte hur det går ihop med neddragningen av 30 miljoner från psykiatrin. Det låter som dubbelmoral och lögn, tycker jag. Psykvården har ju inte fungerat på många år och neddragningen kommer inte att göra det bättre. När man sen läser om hur hur Försäkringskassan kan behandla sjuka , så tvivlar jag än mer på regeringens nollvision. Hur många är det som inte orkar ta striden när de blir nekade sjukpenning? Hur många av dem är det som hamnar i självmordsstatistiken? Det har jag tyvärr inte svaret på men jag skulle vilja veta det.

Andra bloggar om: försäkringskassan, självmord, regeringen, nollvision, dubbelmoral, lögn

Så kom då det där brevet från försäkringskassan. De överväger att nolla Gs SGI. Då kommer hans rätt till sjukpenning dras in. Anledningen till att de vill nollklassa honom är för att han inte varit anmäld på arbetsförmedlingen under hela perioden från det han slutade sitt jobb. Men det var faktiskt inte hans val. Det var en handläggare på arbetsförmedlingen som slängde ut honom därifrån bara för att hon tyckte han skulle vara sjukskriven. Blah… Det var då han träffade den oförskämda läkaren. Någon sjukskrivning var det inte tal om. G hade ju bara svårt att gå. Han var väl inte heller tillräckligt deprimerad, fast det brydde sig den läkaren inte ens om att ta reda på fast G sa att han mådde dåligt psykiskt också. Istället tyckte läkaren att G skulle ta vilket jobb som helst även om det låg 50 mil härifrån. (Fundera en stund på vad det skulle innebära i praktiken.)

Åter till brevet från försäkringskassan. G har rätt att komma med synpunkter innan de fattar sitt beslut. Skojar de eller? Visst, vi kan skicka in en förklaring till varför det finns en lucka och dessutom skicka med bevis från arbetsförmedlingen, men ärligt talat, jag tror inte att det har någon betydelse. Jag tror att de kommer att nolla honom.

Det är banne mig skandal att en person som bevisligen är sjuk och av läkare anses oförmögen till att söka jobb/arbeta heltid inte ska få någon sjukpenning. Vad är det för bananrepublik vi bor i?

I aftonbladet idag frågar sig Stefan Nikander vad hans liv är värt. Precis lika mycket som andra långtidssjukas liv, d.v.s. ingenting. Om man har fått cancer, panikattacker, depression, värk eller annat får man skylla sig själv. Kan man inte prestera (för det är ju det livet handlar om, eller hur?) så är man inte vatten värd ens.

Eriksson i biskopsgården har också skrivit om detta och en av de som kommenterat frågar sig:

"I praktisk tanke och handling - vad skiljer nazisternas barmhärtighetsmord på svårt sjuka och handikappade från liberalernas gradvisa avståndstagande från "parasiter"?"

Frågan låter lite brutal, men vad är skillnaden egentligen? Den mangling som sjuka utsätts för idag kommer troligen leda till fler självmord och stressrelaterade sjukdomar såsom hjärtinfarkt och plötslig vuxendöd. En slags utrensning kan man säga. De som inte pallar trycket går under och kvar blir eliten.

G har fått ett jobb som reklamutdeklare med bil för SDR (Svensk direktreklam). Han skrev en ansökan och skickade in. En tid senare ringde de och sa att två distrikt var lediga. Någon anställningsintervju behövdes inte. Lönen skulle vara en prestationslön som baserades på vikten av reklamen och antalet hushåll det skulle delas ut till. Någon summa sa de aldrig men vi tänkte att det nog åtminstone skulle ge mer än alfakassan, så han nappade.

I fredags vid tre-tiden kom då buntarna med reklam. Drygt 200 kg var det. Alltihop skulle bladas ihop till buntar som sedan skulle delas ut. Vi hjälptes åt med det men vi var ändå inte klara förrän vid halv elva på kvällen. Visst tog vi paus för att laga mat, äta, gå på toa, ta rökpaus och gå ut med hunden, så den effektiva arbetstiden var ungefär 5 timmar var, snällt räknat. Det blev alltså 10 timmar arbetstid.

Lördag förmiddag stack vi iväg för att dela ut reklamen till det första distriktet. Det tog också ungefär fem timmar sammanlagt. Eftersom jag inte tror att vi tjänade så mycket tid på att vara två på den här rundan, utom på ett ställe, så räknar jag inte dubbelt här.  

I morse åkte vi då iväg med det sista till det andra distriktet. Det tog ca 2 1/2 timme men vi tjänade alldeles säkert in 1 1/2 timme på den här rundan eftersom vi var två. Därför räknar jag med att det tog 4 arbetstimmar för att slutföra det här. Den sammanlagda tiden för att förbereda och sedan dela ut skiten var alltså ungefär 19 timmar! Det betyder att vi har tjänat ca 21 kr/ timme! Fantastiskt!! *ironisk som fan*

Visst, det var första gången vi körde, så det tog säkert lite extra tid bara därför, men så himla mycket snabbare kan man nog inte göra det på. Skulle man möjligen lyckas halvera den tiden så är man ändå inte uppe i mer än 40 spänn i timmen. Naturligtvis ska det sedan dras skatt på den summan. Det är inget annat är modernt slaveri. De borde skämmas. T.o.m alfakassan ger mer pengar än SDR. Och jag som trodde att det skulle löna sig att arbeta.

SDR har funnits i 30 år och jag kan slå vad om att de inte har höjt lönerna sedan dess.

Jag behöver nog inte ens nämna att det var både första och sista gången vi jobbade för SDR.  

Man ska visst göra allt åt dem, för de klarar ingenting själva. Idag kom det flera brev från alfakassan. I ett av breven står att handläggningstiden för överklagan nu är 8 veckor. I "normala" fall är det "bara" 6 veckor. Om de bara kunde göra saker och ting rätt från början skulle det spara massor med pengar och resurser. 

 De gör fel, men vem f-n får ta smällen? Inte är de dom i alla fall.

Sen kom det ett kuvert med ett kassakort. För vecka 25 och 26. Men hallååå!!! Var är de övriga korten för 2 månader innan vecka 25-26? Suck…

När man får skadestånd från en arbetsgivare måste man betala skatt på skadeståndet. Om man däremot bli misshandlad på krogen och får skadestånd, behöver man inte betala skatt. Vad är skillnaden? Ett skadestånd är väl ett skadestånd, eller…? Vad är det jag har missat här?

Andra bloggar om: lag, rätt, skatt, skadestånd, rättvisa