I sanningens namn

May 6, 2009

Var är min ångest?

För en tid sedan skrev jag att startskottet har gått, d.v.s jag har kunnat börja med att träna på bussåkning. Det startade med två turer i närheten av där jag bor, den första mellan två hållplatser som båda har promenadavstånd med hemmet och den andra resan blev med bil åt ena hållet och buss tillbaka. Det gick hur bra som helst. Jag var tvungen att öka svårighetsgraden men insåg att det skulle bli svårt att få till någon regelbunden träning utan hjälp. Jag bor ju på landet där bussarna inte går så ofta och utan hjälp så skulle ökningen av svårighetsgraden på övningarna bli för stor.

Därefter valsade jag omkring i systemet ett tag där den ena hänvisade till den andra som hänvisade till den tredje o.s.v. Tillslut löstes det med att jag kan utföra övningarna då jag går på verksamheten för psykiskt funktionshindrade. Samtidigt har jag utökat mina två pass där med ytterligare ett.

Nu har jag gjort två turer med bussen därifrån och det har verkligen gått över förväntan. Dessutom var jag själv in till apoteket i söndags medan G satt kvar i bilen en bit bort. Min ångest har varit minimal och jag känner mig lite häpen. Så här lätt ska det väl inte vara? Det är ju inte första gången jag försökt komma tillbaka och tidigare har jag fått kämpa en hel del. Var är den stora ångesten nu? Kan det vara så att det faktiskt är Holosyncen som dämpat min ångest? Jag är benägen att tro det.

Jag tror banne mig att jag åker med bussen ända till centrum nästa gång. 

 

Tidigare bloggpost om Holosync.

 

 

Andra bloggar om: ångest, panikångest, ångestsyndrom, meditation

 

September 14, 2008

Chefen är människa

Det var med stort intresse som jag noterade att DN har publicerat en artikel om människans mognadstrappa, även om det där var vinklat som "chefens mognadstrappa". Det är ju alltid lättare att analysera andra, men alla människor befinner sig någonstans på mognadstrappan och det inkluderar även dig och mig.

Artikeln tar bara upp de mognadsstadier som är vanligast för vuxna individer, men det finns steg både före och efter dessa stadier. En del tror att ju högre upp på mognadstrappan man är, desto "bättre" eller "mer värd som människa" är man. Riktigt så är det inte. Ingen skulle väl komma på tanken att en vuxen skulle vara mer värd än ett barn, som naturligtvis ligger lägre på mognadstrappan. Poängen är snarare, att ju mer mognad man har, desto bättre fungerar man som människa.

Eftersom jag med min panikångest har stor erfarenhet av att fungera uselt, så har jag intresserat mig mycket för personlig utveckling. Det har ju varit uppenbart för mig att andra har fungerat mycket bättre än jag, men hur mycket bättre är det möjligt fungera? Hur långt kan man nå? De flesta som är friska brukar kanske inte fundera i dom banorna, utan kör på som de alltid har gjort utan vidare reflektion. Det är synd.

Som jag sa tidigare så är det alltid lättare att analysera andra. Man ser deras brister mycket lättare än sina egna. Kanske är det en egenskap hos den andre som man retar sig på (vilket då är en skugga av dig själv) eller så ser du dysfunktionella beteenden som skapar problem.

Hur är det med dig själv egentligen? Vet du det? Är du beredd att se dig själv i vitögat och växa som människa? Jag hoppas det för det är riktigt spännande och givande. Det är kanske inte alltid så bekvämt, men värt priset.

 

Lästips:

The blog that ate Mind Chatter.  Blogg skriven av Bill Harris, skaparen av Holosync. Länken går till första inlägget. Bill har under det senaste året skrivit mycket om människans utvecklingsstadier.

Ett bra verktyg för personlig utveckling:

Holosync meditation. Det här har jag skrivit om tidigare och rekommenderar det varmt. 

 

Andra bloggar om: personlig utveckling, meditation

November 22, 2007

Vad Holosync meditation är

Jag fick epost från en gammal god vän häromdagen. Hon frågade hur jag mediterade och om det var "de där ljuden" jag lyssnade på. Jag skrev ett ganska långt svar som jag tänkte återge här (lite redigerat).

Mitt svar:

Hejsan!
 
Jo, det är de där ljuden jag lyssnar på när jag mediterar. Du sa en gång att det lät så konstigt och visst, det är väl kanske inget man lyssnar på för att det är kul. Däremot är det ganska behagligt, men den huvudsakliga anledningen att lyssna på det, är de effekterna de har. Man kan uppnå samma effekter med annan typ av meditation, men då får man hålla på väldigt många timmar om dagen i nästan hela sin livstid och det är det inte många som har tid med. Holosync går på djupet direkt och kan få hjärnan att alstra långsamma hjärnvågor (motsvarande djup sömn) vilket är nästan helt omöjligt på annat sätt.
 
Förutom att Holosync kan skapa hjärnvågor av olika sort (motsvarar vaken, avslappnad, lätt sömn och djup sömn) så balanseras även hjärnhalvorna. Ofta är ju den ena hjärnhalvan mer dominant över den andra men här blir de mer samspelta.
 
Varje människa har en tröskel för vad man klarar av. När man är under den tröskeln är man avslappnad och harmonisk, men om man är över den tröskeln känner man obehag som exempelvis irritation, ilska, depression, ångest, alkoholism, överdrivet ätande eller pratande m.m. Vad som får en människa över den tröskeln är olika. För en del räcker det med att bussen är sen, medan andra inte reagerar förrän något mer allvarligt inträffar t.ex. skilsmässa, konkurs m.m.
 
Det Holosync gör, är att höja tröskeln för vad man klarar. Det medför att irritation, depression och annat onödigt som inte tjänar något till, försvinner så småningom. De som lyssnat länge på Holosync säger att så småningom inträder en känsla som är lite svår att beskriva. Det kan nog beskrivas som att man känner sig "ett med alltet". Sammanlagt finns det 13 olika nivåer (från 0-12). De här nivåerna är ingenting man ska rusa igenom. Man måste ta sig den tiden man behöver. Centerpointe (de som säljer det) ger råd om hur man vet när det är dags att gå vidare. Det är för övrigt helt frivilligt att gå vidare, man måste inte.
 
Holosync är lätt att använda. Man bara sätter in cd-skivan i stereon, sätter sig bekvämt i en fåtölj eller annat med hörlurar på och lyssnar. (Man måste lyssna på det genom lurar.) Sedan kan man låta tankarna gå som de vill. Man behöver alltså inte anstränga sig med att fokusera på något som med vanlig meditation.
 
Trots att det är extremt lätt att använda, så finns det ändå en del man måste hantera. Eftersom det går på djupet kan man få känna av en del känslomässig turbulens när gammalt onyttigt jox från det undermedvetna löses upp för att försvinna. Därför får man en hel del supportmaterial om hur man bäst hanterar den turbulensen och man kan också alltid ringa eller skriva till Centerpointe för att få råd och svar på funderingar man kan få.
 
Som du kanske förstår efter den här långa "avhandlingen" så vurmar jag för Holosync och berättar om det för alla som orkar lyssna och nu var det du som var i "skottlinjen" *hehe*.
 Lite annan text
 
Jo, jag höll på att glömma en sak. Jag måste ju berätta om hur jag tycker att Holosync har påverkat mig hittills. Det första jag märkte var att jag inte har ont i magen längre. Förut hade jag det nästan varje dag. Nu är det ganska sällan och ganska lite när det händer. Jag tycker att ångesten har minskat lite. Visst har jag en hel del ångest fortfarande, men i vissa situationer när jag förväntat mig ångest har jag inte haft det. G säger att jag verkar gladare och det stämmer nog. Sen tycker jag också att jag har mer energi än förut och jag orkar mer, trots att jag inte ens är klar med introduktionsnivån än. Det ska bli spännande att se hur fortsättningen blir.
 
—Slut på brevet–
 
Idag fick jag svar från henne med några frågor. Hon undrade:
 
"Varför ska man börja att må sämre när man lyssnar till den innan den börjar verka?" och "Är den dyr och i såfall hur mycket kostar den?"
 
Jag svarade:
 
Man mår inte sämre när man börjar lyssna på Holosync. Det är i alla fall inte som när man börjar med någon antidepp-medicin (som kan vara riktigt öken i början). När man lyssnar på Holosync ökar endorfinerna i kroppen. Det är kroppens må-bra-hormoner. Samtidigt minskar stresshormonerna. Den känslomässiga turbulensen som kan uppstå, brukar sällan vara värre än det du redan har i ditt liv. En del märker ingenting av det på flera veckor, eventuellt månader. En person beskrev processen som att "jag mådde bara bättre och bättre, men så plötsligt var jag tillbaka på ruta ett". Faktum var att personen var inte tillbaka på ruta ett, det bara kändes så. Den turbulens som personen upplevde var i själva verket bara ett tecken på att ett genombrott var nära, att en förvandling till det bättre var på gång. Ungefär som växtvärk, fast på det mentala planet.
 
Som jag sa förut så ger Centerpointe support, så att man på smidigast sätt kommer igenom turbulensen. De där känslomässiga grejerna behöver nämligen inte vara plågsamma. Det kan vara lite svårt i början innan man har lärt sig att hantera det, men det blir lättare med tiden.
 
Själv har jag inte upplevt nånting som fått mig helt ur balans. Det har bara varit vanliga känslor. T.ex. så kände jag mig ganska sorgsen under några dagar utan direkt anledning. Det var inte särskilt jobbigt eller besvärligt. Bara lite sorgligt men acceptabelt.
 
Holosync kostar en del. Introduktionsnivån (som jag fortfarande använder) kostar $179. En saftig slant kan man tycka, men för mig var det en investering i livet. I våras mådde jag nämligen så dåligt en människa bara kan må, så jag kände att jag var tvungen att köpa det. Psykläkarna proppar ju bara i en massa mediciner som döljer problemen istället för att lösa problemen. Jag har tappat förtroendet för dem för länge sedan. Antagligen är jag en knepig typ för dem att hantera *flin*, motsträvig till tusen.
 
 –Slut på brevet–
 
Troligen har hon fler frågor och då kommer jag att posta dem här. 
 
Jag berättade ju för henne om varför jag började med det, men man behöver inte må så dåligt som jag gjorde. Man behöver faktiskt inte må dåligt alls för att börja. Det räcker med att man vill kunna må så bra som det bara är möjligt, för att prestera optimalt på jobbet eller bättre kunna hantera livets svårigheter. Jag lovar inte att livet blir perfekt, för det blir det inte, men det kan definitivt bli mycket bättre. Det är jag övertygad om.

 

Andra bloggar om: meditation, Holosync, självhjälp, ångest, depression, ilska,






















Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Hadley Wickham