I sanningens namn

Jag var till husläkaren idag. Det fanns flera anledningar till att jag gick dit och en av dem var att jag vill ha hjälp med min blod- och sprutfobi. Jag är nämligen så pass fobisk att jag skulle behöva sövning bara för ett enkelt blodprov. Grejen är ju den att förr eller senare så kommer jag att hamna inför det faktum att prov behöver tas.

Jag har pratat med min psykdoktor om det, men de har inga resurser för sådan fobiträning. Hon skulle visst höra sig för om möjligheten fanns men jag har inte hört något och jag ska väl inte hoppas på för mycket.

Husläkaren sa tyvärr samma sak. De kunde inte hjälpa till med sådant.

Hmm… De som är fobiska för tandläkarbesök kan ju få både sövning och fobiträning på speciella kliniker men det verkar vara svårt att få hjälp om man "bara" har blodfobi.

Jag har uppenbarligen "skaffat" mig "fel" fobi.

Jag är i alla fall väldigt glad över att jag vågade gå in till vårdcentralen helt själv, stå i kö och sedan vänta tills jag fick komma in. Jippiii, seger för mig! (G körde dit mig men vägrade gå in då han fortfarande minns hur hans husläkare missade hans hjärtsvikt och riskerade hans liv. Dessutom är hans fot fortfarande inte opererad trots att han sökte vård för det för två år sedan och nu går det inte att operera p.g.a de mediciner han äter. )

Ett Hjärta Rött citerar i sitt inlägg Får vissa människor inte finnas, en kvinna som inte ens är berättigad till försörjningsstöd/socialbidrag då de säger att man måste vara aktivt arbetssökande. Hon har kroniskt trötthetssyndrom och är elöverkänslig. FK har gett avslag på sjukskrivning.

Jag blir förbannad när jag läser sånt här, men här kommer mina förslag på vad man kan göra i ett sådant här läge:

För det första skulle jag överklaga FKs beslut. Jag skulle se till att få ett sjukintyg av läkare där det står noggrant hur sjukdomen påverkar arbetsförmågan. Jag skulle också hänvisa till länsrättsdomen "Dom LR Gävleborg 090218 mål nr 1904-08" som Resursbloggen upplyser om. Kan man sedan toppa det hela med färska forskningsrapporter om sjukdomen så kan det nog vara ett plus.

Därefter skulle jag begära ett intyg från AF där de skriver att man inte står till arbetsmarknadens förfogande. De kommer de att göra då man är så pass sjuk.

Därefter skulle jag åter styra kosan mot Soc, med alla intyg och beslut från FK, AF och läkare. Jag skulle påminna dem om socialtjänstlagen, framförallt:

"2 § 2 kap. Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver"

och

"1 § 4 kap. Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.

Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv."

Om ovanstående blir för mycket att hantera, vilket det säkert kan bli då man är sjuk, så skulle jag också ta kontakt med Personligt Ombud. Tyvärr finns inte PO i alla kommuner så man får lov att ha lite tur där.

Man kan också ta kontakt med Fris, försäkringstagarnas rätt i samhället. De har säkert också bra tips och erfarenhet av sånt här.

Det här var mina tips hur man skulle kunna gå till väga. Kommentera gärna om du har fler tips. Kommentera gärna annars också.

Tillägg 16/3: Så vitt jag vet behövs ingen psykiatrisk diagnos för att få ett personligt ombud. Det ska räcka med att man inte kan/orkar föra sin talan och hantera myndigheter.

Tillägg 21/3: Det kan uppstå lite funderingar när man går till P-Os hemsida och det står att det är för personer med psykiska funktionshinder. Om ens primära problem är fysiskt så kanske man tänker att det gäller inte mig, men många fysiska sjukdomar kan sätta spår i psyket och man fungerar sämre än om man varit frisk. Då har man kanske ingen psykiatrisk diagnos, men den psykiska funktionen är nedsatt. Psykiskt funktionshindrad med andra ord - inte psykiskt sjuk.

Ytterligare en bra resurs att ha är HSOs folder om hur ett läkarintyg ska vara skrivet och hur man gör för att överklaga FKs beslut. Foldern går att ladda ner på Resursbloggen.

 Intressant.se

Min gubbe blir en siffra i arbetslöshetsstatistiken om en månad. Varför då, kan man fråga sig. Ja, säg det. Jag vet faktiskt inte riktigt. Allt verkar lite förvirrat. Hans chef är en tyst typ som inte säger särskilt mycket. Den som styr och ställer är en anställd som jag kan kalla för MiniChefen (MC). MC är en knepig typ med otroligt lynnigt humör som inte tycks komma överens med någon. En annan av de anställda kallar honom för "muppen".

MC säger dels att de inte har råd att behålla G. Sen säger han också att det inte fungerar med jobbet. Huh?? På vilket sätt då? Vi vet inte exakt. Vi kan bara spekulera. G har fått en del beröm för sitt jobb, men sen är det ju det där med databiten och att lära sig hela lagret. Han har inte mycket datavana och har blivit tvungen att fråga ganska många gånger, fast han har börjat komma in det nu. Lagret lär man sig inte heller i en handvändning. Bara av en produkt finns det ca 500 olika sorter. MiniChefen har jobbat där i 2 1/2 år och han kan inte heller allt än. Han springer ofta in och tar en grej som inte passar. Sen provar han nästa som inte heller passar o.s.v. Nja, jag tror inte riktigt på det där att jobbet inte fungerar. Det skulle i så fall vara första gången efter 40 års arbetsliv.

En granne tror att G kanske har varit för duktig och tagit för mycket eget initiativ så att MiniChefen börjar känna sig hotad. Kanske det, men vi tror mer att det handlar om att de utnyttjar folk med lönebidrag under en 6 månaders provanställning, för att sedan ta in en ny. Igår gick det nämligen en gubbe där med en splitterny företagsoverall som inte G sett förut. G vet inte vem det är för de har inte blivit presenterade för varandra. De har bara pratat ytligt med varann. Kanske är det ersättaren??

Det här känns faktiskt inget vidare. Gs a-kassa lär bli usel och kanske får vi springa till soc igen. Karusellen börjar om….

Idag kan man läsa i aftonbladet om Ella som krävs på 332 869 kr. Anledningen är att hon jobbat lite när hon orkat då och då medan hon varit sjuk. Så får man ju inte göra men har man psykiska problem så är det inte alltid så lätt att hålla reda på reglerna. Det framgår inte av artikeln hur mycket Ella arbetat men det verkar inte vara särskilt mycket. I så fall är det mycket märkligt att hon straffats på det viset. I Försäkringskassans allmänna råd står nämligen:

Vid bedömningen om den försäkrade trots viss begränsad arbetsförmåga är berättigad till hel förmån bör försäkringskassan beakta följande. För bedömning av arbetstiden bör utgångspunkten vara ett heltidsarbete i den sysselsättning, det uppdrag eller det förvärvsarbete den försäkrade kan utföra. Arbetstiden bör inte överstiga en åttondel av ett sådant heltidsarbete. Arbetsinkomst som inte överstiger en åttondel av den normala inkomsten på heltid i den sysselsättning, det uppdrag eller det förvärvsarbete den försäkrade kan utföra bör inte påverka rätten till hel förmån.

De allmänna råden är förvisso ingen lagtext men de ger ändå vägledning för hur en försäkrad ska bedömas. Det här rådet har funnits länge och är inget nytt. Det som däremot är nytt är att man numera måste anmäla att man arbetar. Tidigare krävdes inte det.

Citat FKs hemsida:

Du som har hel sjukersättning och redan har ett arbete med en liten inkomst (den tidigare så kallade åttondelen), måste nu ansöka om du tänker fortsätta arbeta under 2009.

Det här gäller dem som har permanent sjukersättning. Även den med tidsbegänsad sjukersättning måste anmäla om man jobbar lite. Men hur sjutton ska man som vanlig dödlig kunna hålla reda på allt sånt här?? Man får ju inte någon information i brevlådan precis.

Historien är tragisk och det är beklämmande att läsa om Ella men berättelsen förlorar lite i trovärdighet p.g.a. en del faktafel. I artikeln står att Ellas inkomst består av ett sjukbidrag på 6000 kr. Nu heter det inte sjukbidrag utan sjukersättning. Från och med årsskiftet är dessutom beloppet nästan 7000 kr netto. Tidigare var det mindre förstås men inte så lågt som 6000. Dessutom kan man få bostadstillägg när man har sjukersättning. Man blir inte fet på det kan jag lova men artikeln underdriver inkomsten.

Nu är jag på gång. Jag har äntligen börjat på verksamheten för psykiskt funktionshindrade och det känns bra. Riktigt bra faktiskt. Jag har också börjat planera för hur jag ska gå vidare och en sådan viktig bit är att börja lära mig att åka buss igen. Ni som inte har mitt problem tycker väl det är en skitsak men för mig är det inte det.

Den här månaden räknade jag ut att det skulle bli ett par hundra kronor i överskott så idag när jag var på verksamheten så gick jag till den närbelägna icabutiken och köpte mig en förköpsremsa. Trots att jag inte varit där och handlat på mycket länge så gick det faktiskt riktigt bra att gå dit själv. Imorgon gör jag min första tur med bussen. Det blir bara en kort sträcka, men jag får börja så.

Andra bloggar om: ångest, panikångest, rehabilitering