I sanningens namn

G har fått ett jobb. Mot alla odds. Hans hälsa har stadigt förbättrats efter sjukhusvistelsen och därmed har även jobbsökning tagit fart. Nu finns det ju en chans att klara något jobb när han inte är ett vrak längre. Det var ju lite dåligt med arbetsutbudet för vrak.

Till en början kändes det här jobbet jätteroligt men tyvärr har det hela fått en besk bismak.

Det var för två veckor sen som handläggaren på AF ringde och sa att ett företag behövde en person som G, d.v.s. en äldre person med massor av livserfarenhet och arbetslivserfarenhet. Om personen hade lite "defekter" så var det inget hinder. Yngre personer var de inte intresserade av och så vitt jag kunde förstå så var ingen på firman under 40 år. Inte ens chefen.

G ringde dit och allt lät positivt. Det bestämdes att han skulle dit för en intervju. Allt gick bra och han blev välkommen att börja jobba där. Personkemin verkade också stämma. Han som intervjuade G stack inte under stolen med att de hade svårt att anställa utan lönebidrag eftersom de var en så liten firma. Det hade G inga problem med.

Firman skulle kontakta AF för att klara ut det administrativa. På fredagen (förra veckan) hade de ännu inte fått tag i handläggaren på AF. Klockan kvart över 6 på kvällen ringde de G för att meddela det så att han inte skulle gå över helgen och undra. Den omtänksamheten tyder ju på att de har både hjärta och hjärna.

Igår (måndag) kom kallduschen. Handläggaren från AF ringde och sa att G skulle komma upp dit och skriva under papper. G åkte dit och det var då han fick reda på att han skulle vara tvungen att jobba första månaden utan lön, eller rättare sagt för samma summa som han i dagsläget får från a-kassan! Det innebär under 30 kr/timmen (netto) och det är inget annat än ett slavkontrakt. Någon extra ersättning för en ökning av bensinkostnaden som blir till följd av att han måste ta bilen till jobbet varje dag utgår inte. (Det går inga bussar till industriområdet där han ska jobba.)

Nivån på lönebidraget beror på hur mycket en funktionsnedsättning påverkar arbetet och jag antar att det är därför de har denna prövomånad. När man har prövotid i andra jobb får man ju betalt för den tiden och det är verkligen skamligt att han inte får tillgodogöra sig de timmar han kommer att jobba under den här månaden. Jag menar, Gs lön kommer ju att vara en normal lön oavsett hur stort lönebidraget är. Det är en grej mellan arbetsgivaren och AF. Då borde de väl kunna bestämma lönebidragets storlek när prövomånaden är slut och sen när lönen ska betalas månaden efter så skulle G få sin lön. Svårare än så borde det inte vara.

Så igår kväll och nu i morse var G riktigt förbannad. Han hade aldrig känt sig så förödmjukad i hela sitt liv. Han funderade på att skita i alltihop, men åkte till jobbet i morse ändå.

Jag ringde nån timme senare för att höra hur det gått. Det var inte riktigt läge att berätta hur diskussionen på jobbet gått, men jag skulle få reda på det sen. Han lät i alla fall inte arg längre och stod i en butik för att inhandla arbetsskor och arbetsoverall (allmänt kallad för "sparkdräkt" .)

Vi får se hur det går…