Dick Erixon tycks tro att man i sverige kan leva på bidrag månad efter månad, år efter år utan att det ställs några krav på motprestation. Fel, fel, fel! Det ställs krav på den som söker bidrag, oavsett vilket. Det är inget man bara får och vem tusan vill leva på existensminimum?? Har Dick någon aning om hur lite det är och hur lite det täcker??
Andra bloggar om: bidrag, existensminimum
The URI to TrackBack this entry is: http://isanningensnamn.blogsome.com/2008/07/21/bidrag-utan-krav/trackback/
RSS feed for comments on this post.
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>
En blogg om framförallt psykisk ohälsa, orättvisor och funderingar över livet, men även en del allmänt prat.
Jag kallar mig för Mumlan här, men jag heter naturligtvis något annat. Jag väljer att vara anonym eftersom den här bloggen innehåller så personliga saker.
Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Hadley Wickham
Sjukpenning förutsätter en arbetsinkomst, så jag får redan närmare 0 kronor på hjärtkliniken och det var utan Moderaternas framfart. Samtidigt vill (s) höja taken i systemen för att locka medelklassen att rösta för de vet att låginkomsttagare röstar på dem av tradition hur kassa villkor de än har. Så tillåt mig skratta åt nedmonteringen av det så kallade solidariska trygghetssystemet som är gjort efter modell “fast-anställd 40 årig industriarbetare” för det har jag aldrig fått något av ändå. Att ni gråter blod över att er lyxförsäkring försämras förefaller blott som dagens i-landsproblem för oss som står utanför, så då tar jag hellre en hundring i skattesänkning än pengar från ett system som det kommer ta flera år innan jag ser röken av ett rött öre från ändå.
Comment by Crona — August 11, 2008 @ 4:13 am
BS! Vad behöver en invandrare gör för att få bidrag? Gå på Sfi och sitta av tiden. Så snacka inte skit
Comment by Roberth ström — August 13, 2008 @ 8:54 am
Det var visst en het potatis det här.
Roberth, vem är det som egentligen snackar skit här??
Crona, diskussionen startade på din blogg så det blir lite osammanhängande med kommentarer på två ställen.
Sjukpenning förutsätter inte alls en arbetsinkomst. Det förutsätter att man har SGI (sjukpenninggrundande inkomst) vilket inte alls är samma sak.
Sen blir jag lite konfunderad. Du hurrar över jobbavdraget så jag förutsätter att du jobbar. I nästa andetag säger du att du inte får någon sjukpenning när du blir sjuk. Hur hänger det ihop? Har jag missat nåt? Jobbar man (anställd eller företagare) så är man väl tvungen att vara med i systemet oavsett om man vill eller inte. Det är väl bara om man blir utsparkad av någon anledning som man inte är med. Uh, kan du förklara tack?
Jag är också väldigt nyfiken på hur du skulle klara dig med en inkomst på 0 kr. Vad är hemligheten?
Sen så vill jag bara poängtera att jag aldrig utgett mig för att vara sosse. Om nu någon trodde det…
Comment by Mumlan — August 13, 2008 @ 6:52 pm
Lusläste vad Dick Erixsom skrivit, ett flertal gånger för att se om jag förstod fel??? Han påstår på sin Blogg att bidrags systemet, underförstått det sociala skyddsnätet, ska vara som en trampolin… Med andra ord ett stöd och en hjälp till att kunna komma åter! Att det sedan i England, eftersom det är ett engelskt debatt inlägg han brukar sig av, finns områden där familjer i generationer levt i utanförskap. Genom ett snårigt bidragssystem. Det säger ju sig självt att det då kan vara oerhört knepigt att kunna bli en produktiv samhällsmedborgare. Har du växt upp med en äldre genreation + dina föräldrar, kusiner, mostrar etc som överlevt utan att vara arbets”föra”. Hur ska du då klara av att omvandla ett nedärvt beteendemönster? Samtidigt brukar jag skissa upp utopin av ett “gott” samhälle; Ingen är sjuk!, Ingen är arbetslös! Ingen är handikappad? o.s.v. Vad händer då med national ekonomin? Varje samhälle behöver trots allt en viss procent av allt, för att få ekonomin att gå runt!
Comment by Eva — September 14, 2008 @ 1:09 pm
Det är ju svårt att jämföra det engelska skyddsnäten med de svenska då man inte känner till likheterna och skillnaderna. I sverige kan man knappast slå sig till ro med varken a-kassa eller försörjningsstöd, för det är väl främst dessa bidrag det handlar om här. Det ställs krav och inte så lite heller.
Dick anser att bidragssystemen inte ska vara till för trygghet och försörjning. Jag anser att trygghet - ja, försörjning - nej. Sedan vänder jag mig emot att de skulle vara de ökade kraven som skulle skapa en trampolineffekt. Däremot skulle nog olika stödinsatser kunna göra det. (Om förmåga och möjlighet saknas, hjälper det knappast att höja kraven.)
Kul att du kommenterar här Eva. Du skapar en intressant debatt.
Comment by Mumlan — September 14, 2008 @ 7:19 pm
Vi närmar oss mer och mer det samhälls system som råder i England! Med fler och fler som lever i olika former av utanförsskap… Jag minns när jag som ung flyttade till UK hur förundrad jag var över deras samhälls politik och hur stolt jag var över den “svenska modellen”. Hur ofta fick jag inte lov att förklara hur det fungerade. Men idag är allt raserat och vad som driver samhället framåt är en ständigt återkommande jakt på vinst. Fortfarande kan jag inte köpa att samhällsfunktioner som vi subventionerar med våra skattemedel, nödvändigtvis ska gå med vinst? Exemelvis skola, skattemyndighet, socialkontor, sjukvård o.s.v. Men det mest tragiska är kanske hur vi samhällsmedborgare konstant förs bakom ljuset, så ock våra politiker…. Hur man gång på gång skuldbelägger de mest utsatta grupperna i samhället för att rättfärdiga den politik som råder. Men även Sverige har grupper i samhället som lever som i många asociala samhällen i England. Det nämner våra politiker oftast inte. Hur många är medvetna om alla barn och ungdomar exempelvis, som faktiskt lever i källarutrymmen??? Utslängda från sina hem! Första gången jag hörde talas om det fenomenet var för drygt 20 år sedan och jag hade då oerhört svårt att ta in det i mitt medvetande. Men dessa underjordiska samhällen existerar… Vad slag av hm.., produktiva och laglydiga samhällsmedborgare blir det av dem? Vad gott kan dom ge i arv i sin tur till nästa generation?
Personligen skulle jag önska att samhällsmedvetna människor, som jag tror många på den här bloggen verkar vara, borde fokusera på våra makthavare inte bara innanför Sveriges gränser, utan inom hela EU. Vad gör dom för slags arbete? I vems intresse? Ditt och mitt, eller finns det bakomliggande intressen som vi inte ska se? Som typ det internationella konsortium som planerar diverse extrem shopping center här och där i Sverige, bl. Odenplan i Stockholm. Shopping “paradis” som ej har efterfrågats av ngt speciellt kund underlag. Hur är det möjligt? Nej, vi bör mer och mer granska våra makthavare. Det spelar ingen roll vilket politiskt parti, de är alla lika “goda” kålsupare. Jag tänker ofta på George Orwells bok; The animal farm och undrar vilka är de som kommer att få sitta vid middagsbordet och vilka har i slutändan manipulerats bort från boningshuset???
Tack för din personl. kommentar till mig Mumlan.
Comment by Eva — September 15, 2008 @ 4:35 pm