I sanningens namn

Idag hade G tid hos ortopeden för bedömning inför operation av hans tåledsartros. Väl där kunde ortopeden direkt konstatera att artrosen inte var Gs största problem just nu. Hon såg att han hade andra värre problem som måste åtgärdas innan operation kan bli aktuell.

Hans fötter och ben har varit svullna en dryg månad nu och vi har trott att det varit inflammation p.g.a. artosen. Det var det inte. Det var vattenödem som troligen beror på hjärtsvikt. Det kan också finnas andra problem med i bilden. Hans muntorrhet som han dragits med i flera månader är troligen också symptom på hjärtsvikt. Vi trodde muntorrheten var stressrelaterad.

Är det hjärtsvikt så kan det också förklara den enorma trötthet och orkeslöshet han har. Han kan ju utan vidare sitta upp vid matbordet och somna. Vi har trott att det berott på sömnbrist och brist på kondition eftersom han p.g.a. värken inte rört på sig särskilt mycket de senaste månaderna.

I förrgår kväll hände också nånting mycket obehagligt. G somnade på kökssoffan och när han vaknade hade funktionen i hans vänstra hand försvunnit nästan helt. Han kunde nätt och jämnt greppa med fingrarna och det gick inte att räta ut handleden som var slapp och liksom bedövad. Jag ville ringa sjukvårdsupplysningen men det ville G absolut inte. Så småningom somnade han och jag gjorde likadant. På morgonen verkade fingrarna fungera en gnutta bättre. Jag fick fortfarande inte ringa sjukvårdsupplysningen men när jag gick morgonrundan med hunden gick jag till en granne och ringde i alla fall. De sa att han absolut skulle åka in och kolla upp det. Det kunde t.ex. vara en propp.

Jag lyckades inte övertala G att åka in men vid lunchtid ringde han ändå sin husläkare. Enligt läkaren var det sannolikt en nerv som kommit i kläm och blivit bedövad. Det skulle släppa av sig själv inom en vecka.

Nu vet vi tyvärr inte längre om det är så enkelt. Ortopeden som han träffade i morse sa att det kanske inte var en nerv i kläm.

Ortopeden sa att G omedelbart skulle kontakta sin husläkare för att bli utredd och få den vård han behöver. Det gjorde G också direkt när han kom hem. Plötsligt blev han högprioriterad och fick en tid redan samma dag.

Så just nu medan jag sitter och skriver det här är G hos läkaren och jag vet inte resultatet än.

Man undrar ju hur mycket problem man orkar ta. Jag har i alla fall tagit kontakt med Personligt Ombud för några veckor sedan och hoppas att de kan hjälpa till med att reda upp saker och ting. Det här känns lite för tungrott på egen hand.

Det var nära att vår internetuppkoppling blev avstängd för några dagar sedan men det är betalt nu. Jag har fått sälja en del av mina saker som jag helst velat behålla, men det var tvunget.

Jag undrar också om Försäkringskassan medvetet slänger viktiga papper som man skickar till dem. Nu har det nämligen hänt två gånger att papper vi skickat till dem inte kommit fram. Förra gången var det yttrandet som man kunde komma in med innan de tog beslut om 0-klassning av Gs SGI. Nu är det överklagandet som kommit bort trots att det var adresserat direkt till handläggaren som skötte ärendet. Suck…

Man får ändå vara glad över våren är på gång och solen skiner. Sen får man ju också vara glad över att G får en rätt schysst skatteåterbäring vid midsommar. Det är förvisso tre månader dit men ändå…

Nog babblat för idag.