I sanningens namn

Det händer ibland att man läser ett blogginlägg som man gärna skulle vilja kommentera men så finns det ingen kommentarsfunktion. Och hur man än letar finns det ingen kontaktinformation till skribenten. Självklart tycker jag att man har rätt att vara anonym. Det är jag ju själv här av anledningen som står längst upp till höger på sidan, men det går ju ändå att kommentera i bloggen och föra en dialog. Att man helt stänger ute den som läser bloggen stör mig. Det är som att "Jag har sagt mitt, men jag skiter i vad du tycker".

Ett citat från blogginlägget som fick mig att skriva det här inlägget:

"Är det inte bättre att 165000 fler människor numera har ett arbete att gå till? Och är det inte positivt att sjukfrånvaron minskar? Eller, om man vänder på saken. Var det verkligen en bra idé att förtidspensionera 550000 människor i stället för att erbjuda stöd och hjälp i tid?"

Jovisst är det bra att fler människor har ett jobb och det är väl inte så konstigt att det blivit så. Vi har ju haft högkonjuktur.

Samtidigt som sjukfrånvaron har minskat så har sjuknärvaron ökat. Så himla bra är det väl inte?

Nej, det har inte varit bra att förtidpensionera istället för att erbjuda hjälp, men man kan fråga sig vilken hjälp som varit tillgänglig. Min erfarenhet är att det särskilt inom psykiatrisektorn råder brist på kvalificerad personal. (Hur det ser ut inom andra områden vet jag inte.) Det är långt ifrån alla mottagningar som kan erbjuda t.ex. KBT och när jag ville byta läkare så gick inte det, för det fanns ingen annan. Jag fick veta att de sökte mer personal men det var svårt att få tag i. Den så kallade "vården" som jag fick när jag insjuknade var också ett praktexempel på okvalificerad vård. Så här i efterhand undrar jag vad sjutton de höll på med.

Sen kan man ju också fråga sig hur många av de som fick förtidspension som var rehabiliteringsbara. Jag är inte heller så bra på siffror så jag undrar också om både de tidsbegränsade och de permanenta förtidspensionerna är sammanslagna i siffran 550 000 eller om det bara är de sistnämnda som är det.

Sådär, nu har jag sagt mitt och vill du reagera så går det bra att skriva en kommentar nedan.

När man surfar runt på olika bloggar så hittar man folk som tycker den nya sjukförsäkringslagen som planeras att träda i kraft i sommar är bra. Det tycker jag tyder på både naivitet och okunskap. Om man tror att det bara är att gå till doktorn när man blir sjuk, få behandling och bli frisk, så är man naiv. Tror man sen att läkning kan stressas fram och vårdköer trollas bort med tidsgränser, så är man okunnig. Tidsgränserna kommer tvärtom att försvåra tillfrisknandet för många. Det kommer också att slå hårt mot personer som drabbas av flera sjukdomar på rad.

Kanske är det så att dessa personer som tycker lagen är bra inte inser konsekvenserna förrän de själva drabbas av t.ex. diskbråck men inte får rätt diagnos förrän flera år senare. 

Den tidsbegränsade sjukersättningen kommer också att tas bort, så personer som har detta idag kommer att hänvisas till a-kassan eller mer troligt: socialen. Frågan är vem som kommer att vilja anställa dessa personer. Hur många av dessa kommer att kunna utföra något arbete över huvudtaget? Vore det inte bättre att satsa på att rehabilitera dessa människor först istället för att börja med att dra åt tumskruvarna? Många, inklusive mig själv, har inte fått den rehabilitering som skulle behövas.

Hur kan det vara bra att sjuka människor ska kunna bli utförsäkrade och tvingas gå till socialen?? Jag begriper det inte. Hur ska kommunerna klara av de ökade kostnaderna utan att dra in på andra verksamheter?

De så kallade resursjobben då? Ja, vad sjutton är det? Det är det ingen som vet för det har inte ens börjat utredas än!! Den osynliga patienten hade hört på radio att de kanske kan starta tidigast om 1½ år.

Eftersom ingen vet vad resursjobb kommer att innebära ger det mycket utrymme för spekulation. Hur mycket får man betalt t.ex.? Blir det slavkontrakt som inte kan sägas upp? Jobb utan rättigheter eller valmöjligheter?

(För den som tror att läkaren alltid bestämmer om du ska vara sjukskriven eller inte; GLÖM det. Läkare kan sjukskriva men det är försäkringskassan som betalar ut sjukpenningen. Om deras regler säger att du inte får något, så blir det heller inget, oavsett om man ligger på sjukhus eller inte.)

En bra sammanställning över ställen där man kan protestera mot den nya lagen finns hos den osynliga patienten.  

Läs också vad Inger Efraimsson tycker om lagen.

Idag hittade jag en artikel i tidningen från LO som beskriver ett fall som i många avseenden påminner om det som G råkat ut för. Uppenbarligen är han inte ensam, men det är nog långt ifrån alla fall som det skrivs om i media.

G är fortfarande kvar på sjukhuset. Husläkaren sa att han skulle ligga inne 2-3 dagar. Det har gått 3 dagar nu, men han vet fortfarande inte när han får komma därifrån. Han har i alla fall blivit av med utrustningen som varit kopplad till hans kropp för att de hela tiden skulle kunna se hans hälsotillstånd på datorn. Jag tycker att han låter lite piggare på rösten nu när vi talar med varann via telefon. Hans ben har blivit smalare och han har lättat ca 6-7 kg i vikt. Det har verkligen varit några intensiva dygn för honom med många tester, röntgen av både det ena och det andra, mycket medicinering och gud vet vad.

G var på återbesök hos husläkaren i morse. Läkaren tyckte att medicinen G fick i fredags inte hade haft tillräcklig effekt. Provsvaren var inte heller så bra. Därför beslutade han att G skulle läggas in på sjukhus i 2-3 dagar.

Usch, jag tycker så synd om honom. Jag saknar honom mycket.  Jag vill ha hem min gubbe.

Det var verkligen i grevens tid som G kom till läkaren igår. Hade han gått ett tag till i sitt tillstånd hade han med all sannolikhet fått en hjärtinfarkt. Hans puls låg på 140! Alltså dubbelt så mycket som det borde ha gjort. Han undersöktes och det togs EKG men tyvärr hade provtagningen stängt så han ska dit igen på måndag. Den strejkande handen var dock bara en nerv i kläm och inget allvarligt.

När han kom hem var han helt slutkörd och rädd, på gränsen till panikslagen faktiskt. Han hade tre olika mediciner med sig. Han som normalt sett inte vill ta några mediciner slängde i sig ett par piller direkt.

Medicinen hade effekt nästan direkt och han blev lugnare. Idag har svullnaden i hans ben börjat gå ner och när vi var och handlade lite mat noterade han att det kändes lite lättare att gå. Skönt att det verkar gå åt rätt håll.

Det är faktiskt inte ett dugg konstigt att han har fått hjärtproblem nu. Stress är en faktor som är känd för att skapa sådana här problem och den här vintern har det varit extremt mycket av den varan. Mycket av den stressen kan vi "tacka" arbetsförmedlingen och försäkringskassan för. Mer info här.

Uppenbart är att det är fullt möjigt att redan idag är fullt möjligt att hamna mellan stolarna och ännu värre blir det om regeringen klubbar igenom sitt nya sjukförsäkringsförslag. Jag kan svära på att det nya sjukförsäkringsförslaget kommer att leda till mera sjukdomar (hjärtinfarkter, depressiner, självmord m.m.) hos folket men de har nog aldrig regeringsfolket fattat. 

Läs mer om den nya sjuka sjukförsäkringen och protestera mot eländet i påskupproret. Det är bråttom nu!

Idag hade G tid hos ortopeden för bedömning inför operation av hans tåledsartros. Väl där kunde ortopeden direkt konstatera att artrosen inte var Gs största problem just nu. Hon såg att han hade andra värre problem som måste åtgärdas innan operation kan bli aktuell.

Hans fötter och ben har varit svullna en dryg månad nu och vi har trott att det varit inflammation p.g.a. artosen. Det var det inte. Det var vattenödem som troligen beror på hjärtsvikt. Det kan också finnas andra problem med i bilden. Hans muntorrhet som han dragits med i flera månader är troligen också symptom på hjärtsvikt. Vi trodde muntorrheten var stressrelaterad.

Är det hjärtsvikt så kan det också förklara den enorma trötthet och orkeslöshet han har. Han kan ju utan vidare sitta upp vid matbordet och somna. Vi har trott att det berott på sömnbrist och brist på kondition eftersom han p.g.a. värken inte rört på sig särskilt mycket de senaste månaderna.

I förrgår kväll hände också nånting mycket obehagligt. G somnade på kökssoffan och när han vaknade hade funktionen i hans vänstra hand försvunnit nästan helt. Han kunde nätt och jämnt greppa med fingrarna och det gick inte att räta ut handleden som var slapp och liksom bedövad. Jag ville ringa sjukvårdsupplysningen men det ville G absolut inte. Så småningom somnade han och jag gjorde likadant. På morgonen verkade fingrarna fungera en gnutta bättre. Jag fick fortfarande inte ringa sjukvårdsupplysningen men när jag gick morgonrundan med hunden gick jag till en granne och ringde i alla fall. De sa att han absolut skulle åka in och kolla upp det. Det kunde t.ex. vara en propp.

Jag lyckades inte övertala G att åka in men vid lunchtid ringde han ändå sin husläkare. Enligt läkaren var det sannolikt en nerv som kommit i kläm och blivit bedövad. Det skulle släppa av sig själv inom en vecka.

Nu vet vi tyvärr inte längre om det är så enkelt. Ortopeden som han träffade i morse sa att det kanske inte var en nerv i kläm.

Ortopeden sa att G omedelbart skulle kontakta sin husläkare för att bli utredd och få den vård han behöver. Det gjorde G också direkt när han kom hem. Plötsligt blev han högprioriterad och fick en tid redan samma dag.

Så just nu medan jag sitter och skriver det här är G hos läkaren och jag vet inte resultatet än.

Man undrar ju hur mycket problem man orkar ta. Jag har i alla fall tagit kontakt med Personligt Ombud för några veckor sedan och hoppas att de kan hjälpa till med att reda upp saker och ting. Det här känns lite för tungrott på egen hand.

Det var nära att vår internetuppkoppling blev avstängd för några dagar sedan men det är betalt nu. Jag har fått sälja en del av mina saker som jag helst velat behålla, men det var tvunget.

Jag undrar också om Försäkringskassan medvetet slänger viktiga papper som man skickar till dem. Nu har det nämligen hänt två gånger att papper vi skickat till dem inte kommit fram. Förra gången var det yttrandet som man kunde komma in med innan de tog beslut om 0-klassning av Gs SGI. Nu är det överklagandet som kommit bort trots att det var adresserat direkt till handläggaren som skötte ärendet. Suck…

Man får ändå vara glad över våren är på gång och solen skiner. Sen får man ju också vara glad över att G får en rätt schysst skatteåterbäring vid midsommar. Det är förvisso tre månader dit men ändå…

Nog babblat för idag.