I sanningens namn

Försäkringskassan nollade Gs sjukpenning-grundande inkomst (SGI). I brevet hävdade handläggaren att han inte inkommit med något yttrande angående det, men det är fel. Han skickade faktiskt in ett brev till dem som förklarade läget men det verkar som om det försvunnit någonstans på vägen.

Nollningen betyder att han varken har rätt till sjukpenning eller högriskskydd och anledningen till det hela är att han blev utslängd från arbetsförmedlingen av en inkompetent handläggare som egentligen borde sitta på samhall och montera ihop legobitar. 

G ringde till handläggaren på FK och var ganska upprörd. Jag tyckte det var skönt att han hittade sin ilska och sa vad han tyckte (utan att vara oförskämd). Handläggaren verkade förstå och tyckte att det var en eländig sits han hamnat i, men om han kunde komma in med ett läkarintyg för den missade månaden i somras så kunde det nog ordna sig ändå.

Vad ska man tro?? Är det en sjukskrivning i efterhand hon vill att läkaren ska skapa eller vad är vitsen med läkarintyget? Det här blir bara virrigare och virrigare. Jag hade velat höra själv vad hon sa.

Man kan bara sucka resignerat. Jag tror att det blir varken hackat eller malet av det här.

Nu har han i alla fall fått en tid hos ortopeden för bedömning av operation. Han har också fått fylla i den sedvanliga blanketten om sitt hälsotillstånd som han ska lämna in där. Sen återstår det att se när operationen kan bli av.

Enligt Gs läkare så är sjukskrivningstiden efter en sådan operation två månader (till 100%), men eftersom jag inte tror att han får tillbaka sitt SGI så blir det ingen sjukpenning då heller. Och utan högriskskydd lär han väl inte hitta något jobb innan dess (för han försöker ju fortfarande hitta ett halvtidsjobb, trots att passande jobb lyser med sin frånvaro.) Det här är verkligen vad jag kallar för utanförskap. Jag undrar verkligen hur regeringen har tänkt att bekämpa ett sånt här utanförskap. Hur ska människor hindras att falla mellan myndigheters stolar? Det är banne mig inte kul att vara så här fattig och att dessutom inte kunna göra något åt det, hur gärna man än vill.

(Om du tycker att jag låter som en sur gnällkärring här så beror det på att jag är det också. Åtminstone idag.)

I dagens DN står att regeringen idag har presenterat en nollvision för självmord. Jag begriper inte hur det går ihop med neddragningen av 30 miljoner från psykiatrin. Det låter som dubbelmoral och lögn, tycker jag. Psykvården har ju inte fungerat på många år och neddragningen kommer inte att göra det bättre. När man sen läser om hur hur Försäkringskassan kan behandla sjuka , så tvivlar jag än mer på regeringens nollvision. Hur många är det som inte orkar ta striden när de blir nekade sjukpenning? Hur många av dem är det som hamnar i självmordsstatistiken? Det har jag tyvärr inte svaret på men jag skulle vilja veta det.

Andra bloggar om: försäkringskassan, självmord, regeringen, nollvision, dubbelmoral, lögn