I sanningens namn

Igår när G kom hem efter att ha varit iväg några timmar för att uträtta ärenden, var han så slut en människa bara kan bli. Han famlade iväg till medicinskåpet, tog en påse samarin och vinglade sedan till. Det såg ut som om han skulle svimma och ramla omkull. Han lyckades hålla sig kvar på benen, stapplade fram till diskbänken och lyckades med skakiga händer göra i ordning sin samarin. Sedan stod han där och höll i diskbänken, svag och skakig. Ögonen var mörka och blanka av ångest, rädsla, utmattning, hopplöshet och förtvivlan. När jag bad honom att sätta sig ner fräste han bara ifrån.

Jag bara undrar hur länge ska det här hålla. När kollapsar han totalt? Hur länge ska jag orka? Jag har inte orkat gå till verksamheten för psykiskt funktionshindrade på två veckor som jag annars går på. Jag är också yrslig och skakig ibland. Jag ringer som en blådåre till läkare, försäkringskassan och andra ställen. Jag har skrivit ett långt brev till Gs läkare som tar upp hela hans problematik och vilka intyg han behöver, för han klarar inte av det själv. Skrivarn är trasig och jag har inte kunnat skriva ut viktiga dokument som ska skickas till både höger och vänster. Hur ska jag lösa det?

Jag har hjälpt G att söka både sjukpenning och sjukersättning. Man kan göra så. Först tittar FSK om man är berättigad till sjukpenning. Om man inte är det kollar de om man kan få sjukersättning. Tyvärr befarar jag att G kommer att falla mellan stolarna. Jag tror att det är fullt möjligt att han kan få avslag på sjukpenningen eftersom han blev utslängd från arbetsförmedlingen i somras. Att han blev kickad från arbetsförmedlingen kan nämligen innebära att han förlorat sitt SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Jag befarar också att han kan få avslag på sjukersättningen eftersom FSK kan anse att han nog bör vara frisk och kry inom ett år. Det som gör det extra surt är att det är 4 månaders handläggningstid på sjukersättningen. Blir det avslag har han förlorat 4 månaders inkomst.

Det som då återstår är att ställa sig som arbetssökande på heltid trots att han faktiskt inte klarar av ett heltidsjobb. Jo, det är emot reglerna att inte kunna ta ett arbete på heltid om man står som arbetssökande på heltid, men vad ska man annars göra? Vi håller på att gå under… Socialbidragsnormen täcker inte våra faktiska kostnader trots att vi har skurit ned på allt som går att skära ner på. Nästan i alla fall. G har inte sålt bilen än för utan den får vi det väldigt svårt med en massa saker, men på vilket sätt orkar jag inte förklara just nu.