I sanningens namn

Så kom då det där brevet från försäkringskassan. De överväger att nolla Gs SGI. Då kommer hans rätt till sjukpenning dras in. Anledningen till att de vill nollklassa honom är för att han inte varit anmäld på arbetsförmedlingen under hela perioden från det han slutade sitt jobb. Men det var faktiskt inte hans val. Det var en handläggare på arbetsförmedlingen som slängde ut honom därifrån bara för att hon tyckte han skulle vara sjukskriven. Blah… Det var då han träffade den oförskämda läkaren. Någon sjukskrivning var det inte tal om. G hade ju bara svårt att gå. Han var väl inte heller tillräckligt deprimerad, fast det brydde sig den läkaren inte ens om att ta reda på fast G sa att han mådde dåligt psykiskt också. Istället tyckte läkaren att G skulle ta vilket jobb som helst även om det låg 50 mil härifrån. (Fundera en stund på vad det skulle innebära i praktiken.)

Åter till brevet från försäkringskassan. G har rätt att komma med synpunkter innan de fattar sitt beslut. Skojar de eller? Visst, vi kan skicka in en förklaring till varför det finns en lucka och dessutom skicka med bevis från arbetsförmedlingen, men ärligt talat, jag tror inte att det har någon betydelse. Jag tror att de kommer att nolla honom.

Det är banne mig skandal att en person som bevisligen är sjuk och av läkare anses oförmögen till att söka jobb/arbeta heltid inte ska få någon sjukpenning. Vad är det för bananrepublik vi bor i?

Gårdagen kunde ha slutat värre än den gjorde. På väg hem från centrum somnade nämligen G vid ratten! Lyckligtvis vaknade han i sista sekunden när bilen var på väg rakt mot ett vägräcke och kunde göra en snabb undanmanöver. Tyvärr gick det inte helt bra. Kofångaren fick sig en bra smäll och hela bilens sida blev tillbucklad och repig. Det mesta går nog att fixa till, men det blir nog lite pyssel med det. Eventuellt får höger framskärm bytas ut. Fasiken vad onödigt. Som om man inte har tillräckligt att ta hand om ändå.

Jag är i alla fall glad att G klarade sig oskadd. Jag vågar inte tänka på vad som kunde ha hänt om han frontalkrockat med räcket. Om inte räcket hade stoppat bilen, hade kanske något träd gjort det eller så hade han hamnat i sjön. Hua  

G besökte läkaren igår igen. Eftersom han har haft mycket svårt för att berätta om och beskriva alla de symtom han har, så skrev jag ett ganska långt brev till hans läkare, som G tog med sig och gav läkaren.

Nu äntligen fick läkaren klart för sig hur illa däran G är. Han sjukskrev G på direkten och skulle skicka papper direkt till försäkringskassan.

När G kom hem var han mycket trött men klart lättad över att allt äntligen kommit fram. Han har försökt hålla masken alltför länge. Han har ju alltid jobbat och gjort rätt för sig. Han är van vid att alltid klara sig själv, men nu har den stora starka karln "bränt ut sig i bägge ändarna".

Sen kom gråten. Gråten av lättnad. Läkaren hade lyssnat på honom och förstått honom. G sa att "han är så mänsklig" och så grät han över att jag varit så snäll också. (Jag sa inget, men tänkte på allt elakt jag sagt och kände mig inte ett dugg snäll.)

Det var första steget mot en drägligare tillvaro. Nu har vi en annan skärseld att gå igenom: Försäkringskassan. Tänkt om de anser att han inte har någon SGI längre eller att han kommer att vara frisk och kry inom ett år. Då blir det inget därifrån.

Igår när G kom hem efter att ha varit iväg några timmar för att uträtta ärenden, var han så slut en människa bara kan bli. Han famlade iväg till medicinskåpet, tog en påse samarin och vinglade sedan till. Det såg ut som om han skulle svimma och ramla omkull. Han lyckades hålla sig kvar på benen, stapplade fram till diskbänken och lyckades med skakiga händer göra i ordning sin samarin. Sedan stod han där och höll i diskbänken, svag och skakig. Ögonen var mörka och blanka av ångest, rädsla, utmattning, hopplöshet och förtvivlan. När jag bad honom att sätta sig ner fräste han bara ifrån.

Jag bara undrar hur länge ska det här hålla. När kollapsar han totalt? Hur länge ska jag orka? Jag har inte orkat gå till verksamheten för psykiskt funktionshindrade på två veckor som jag annars går på. Jag är också yrslig och skakig ibland. Jag ringer som en blådåre till läkare, försäkringskassan och andra ställen. Jag har skrivit ett långt brev till Gs läkare som tar upp hela hans problematik och vilka intyg han behöver, för han klarar inte av det själv. Skrivarn är trasig och jag har inte kunnat skriva ut viktiga dokument som ska skickas till både höger och vänster. Hur ska jag lösa det?

Jag har hjälpt G att söka både sjukpenning och sjukersättning. Man kan göra så. Först tittar FSK om man är berättigad till sjukpenning. Om man inte är det kollar de om man kan få sjukersättning. Tyvärr befarar jag att G kommer att falla mellan stolarna. Jag tror att det är fullt möjligt att han kan få avslag på sjukpenningen eftersom han blev utslängd från arbetsförmedlingen i somras. Att han blev kickad från arbetsförmedlingen kan nämligen innebära att han förlorat sitt SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Jag befarar också att han kan få avslag på sjukersättningen eftersom FSK kan anse att han nog bör vara frisk och kry inom ett år. Det som gör det extra surt är att det är 4 månaders handläggningstid på sjukersättningen. Blir det avslag har han förlorat 4 månaders inkomst.

Det som då återstår är att ställa sig som arbetssökande på heltid trots att han faktiskt inte klarar av ett heltidsjobb. Jo, det är emot reglerna att inte kunna ta ett arbete på heltid om man står som arbetssökande på heltid, men vad ska man annars göra? Vi håller på att gå under… Socialbidragsnormen täcker inte våra faktiska kostnader trots att vi har skurit ned på allt som går att skära ner på. Nästan i alla fall. G har inte sålt bilen än för utan den får vi det väldigt svårt med en massa saker, men på vilket sätt orkar jag inte förklara just nu.

Förra året sparade staten 5 miljarder på att sjukskrivningarna har minskat. Det rimmar illa med det faktum att vårdgarantin endast haft begränsad effekt på väntetiderna. Köerna är fortfarande nästan lika långa och så förklaringen till de minskade sjukskrivningarna kan ju knappast vara att folk är friskare. Snarare är det en effekt av den mangling sjuka utsätts för idag av både försäkringskassa och läkare.

Politikerna vill gärna blunda för den verklighet som sjuka utsätts för. Därför hoppas jag att FK Upprop kommer att växa sig riktigt stor för att synliggöra de problem som finns. Där vi vanliga dödliga berätta om våra egna erfarenheter med Försäkringskassan.

Ja, vad ska man annars tro när det står en sak på deras hemsida men deras regler säger något helt annat.

G har ansökt om särskilt högriskskydd eftersom han vet att han med största sannolikhet kommer att bli opererad för den artros han har i höger fot. Det innebär att om han råkar hitta ett passande jobb så kommer inte arbetsgivaren behöva betala någon särskild sjukförsäkringsavgift.

"Ett beslut om särskilt högriskskydd kan vara en viktig handling att visa upp när du söker arbete."  Citat från försäkringskassans hemsida

Det låter ju bra.

Det finns tre olika former för särskilt högriskskydd. På försäkringskassans hemsida står följande om den som är aktuell för G:

"Om det finns risk för att du måste vara borta från arbetet vid en eller flera längre sjukperioder (minst 28 dagar i följd) under ett år, kan du få särskilt högriskskydd."

Fetstilen har jag själv lagt dit.

När vi sedan fick ett brev från FSK där de helt plötsligt rörde till det genom att prata om sjukersättningen som G ansökt om till 50% blev jag tvungen att ringa dem. Då framkom det att de bara beviljar särskilt högriskskydd om man riskerar att få återkommande sjukperioder under året. Jaha, men det står ju en. Då kan det väl inte betyda att det måste vara "återkommande sjukperioder". 

Under samtalets gång framkom det också att de inte beviljar särskilt högriskskydd om man ska in på operation. De menade på att alla kan ju bli sjuka någon gång, så alla kan ju inte beviljas högriskskydd. Men vad fan, Gs sjukdom är ju redan känd, han är arbetslös och kommer knappast att kunna få något jobb innan han är opererad. Högriskskyddet skulle ju säkert underlätta att få jobb. Det är en rätt stor skillnad mot en som redan har jobb och råkar bli sjuk och behöver en operation.

Och varför det var tvungna att blanda in hans ansökan om sjukersättning till 50% fattar jag fortfarande inte. Någon logisk förklaring fick jag inte.

Det är inte så lätt för en vanlig dödlig att begripa sig på försäkringskassan. Jag har i alla fall aldrig tidigare haft problem med fattningsgåvorna men det här begriper jag inte.