I sanningens namn

När högen med räkningar växer och det inte ramlar in tillräckligt med pengar kan man lätt bli lite desperat, men på något sätt måste man ju får det hela att gå runt. Här tänkte jag tipsa om några sätt att få in lite (snabba) pengar så man kan hålla skutan flytande och kronofogden utanför dörren (förhoppningsvis).

Ett sätt är att se sig om hemma ifall man har något man kan sälja. Oftast har man det. De grejerna kan man antingen sätta upp för auktion på Tradera eller annonsera ut på Blocket. När det är svårt att veta vad något kan vara värt så väljer man Tradera. De tar en liten (procent) provision medan Blocket har fast pris för annonserna. Det kan vara en fördel när man har många grejer att sälja. Lite dyrare grejer som man vet värdet på är de nog bäst att annonsera ut på Blocket.

Man kan också kolla på Blocket vad folk vill köpa. Man kanske har något liggande hemma som någon vill ha, eller så kan man erbjuda någon tjänst såsom exempelvis hundvakt. Jag såg t.ex. en annons igår om en som ville köpa ett luftgevär av ett gammalt märke. G råkade ha ett sådant stående i ett hörn. Det var lite defekt men komplett. Vi hade inte haft en tanke på att sälja den, men den visade sig vara värd ett par tusen. Så nu är vi ett luftgevär fattigare men det räddar några räkningar.

Ytterligare ett sätt att försöka få debet och kredit att gå ihop kan vara att kolla om det finns några fonder som man kan söka bidrag från. På biblioteket ska det finnas en bok med fonder/stiftelser som man kan söka från men det går också bra att kolla på http://www.stiftelser.lst.se/StiftWeb/SSearch.aspx. Där hittade jag själv några stiftelser som kan ge bidrag till mindre bemedlade husdjursägare för veterinärkostnader och mediciner till husdjuren. Det låter ju som om jag skulle vara deras målgrupp så jag ska kolla upp hur man gör för att ansöka.

I aftonbladet idag frågar sig Stefan Nikander vad hans liv är värt. Precis lika mycket som andra långtidssjukas liv, d.v.s. ingenting. Om man har fått cancer, panikattacker, depression, värk eller annat får man skylla sig själv. Kan man inte prestera (för det är ju det livet handlar om, eller hur?) så är man inte vatten värd ens.

Eriksson i biskopsgården har också skrivit om detta och en av de som kommenterat frågar sig:

"I praktisk tanke och handling - vad skiljer nazisternas barmhärtighetsmord på svårt sjuka och handikappade från liberalernas gradvisa avståndstagande från "parasiter"?"

Frågan låter lite brutal, men vad är skillnaden egentligen? Den mangling som sjuka utsätts för idag kommer troligen leda till fler självmord och stressrelaterade sjukdomar såsom hjärtinfarkt och plötslig vuxendöd. En slags utrensning kan man säga. De som inte pallar trycket går under och kvar blir eliten.

Häromdagen pratade jag med en granne som fått reumatism. Han har haft stora sömnproblem p.g.a. värken och det har varit en utdragen process innan han fick svar på vad som var fel. Före jul när han träffade läkaren ville han bli sjukskriven eftersom han kände sig helt slut. Svaret han fick var "det tycker inte försäkringskassan om".

Jag undrar om den här läkaren kände till att min granne jobbar som busschaufför. Det bör han nog ha gjort och då är ju uttalandet rent korkat. Att inte ha sovit på ett dygn är lika farligt som att köra rattfull med 0,8 promille. När man knappt sovit något natt efter natt, vecka efter vecka har man inget att göra bakom ratten på en buss, särskilt inte en som är full med folk.

Trötthet bakom ratten är faktiskt ett lagbrott och ca 20% av alla trafikolyckor är trötthetsrelaterade. Men är det någonsin någon som blivit straffad för trötthet? Tror inte det. Det kan nog vara lite svårt att bevisa och det är väl knappast rimligt heller att straffa någon för det när uppskattningsvis 10-15% av sveriges befolkning av sömnstörningar. Det vore intressant att se någon sorts statistik på vad alla dessa sömnstörningar beror på.

Nu fick min granne ett läkarintyg men det är ju inte samma sak som att försäkringskassan godkänner sjukskrivningen.

Citat från Försäkringskassan:

"Intyget är ett medicinskt underlag för bedömningen men det ger inte automatiskt rätt till sjukpenning eller sjuklön"

En av telias e-postservrar kraschade i torsdags och minst 30 000 e-postkonton har inte kunnat varken skicka eller ta emot e-post på två dagar. Ett av dem är mitt e-postkonto.

Först trodde jag att datorn krånglade i vanlig ordning men så var det inte visade det sig. Nu har telia lovat att kompensera de som drabbats med en check på 200 kr som kan användas i en av deras butiker. Men frågan är: vad får man för 200 kr?

Jag har kollat runt på telias hemsida om de har något jag behöver, men jag har inte hittat något användbart. En ny mobil skulle jag verkligen behöva eftersom jag råkade krossa min mobil i bildörren när G och jag körde för SDR. Jag hade mobilen i jackfickan och i effektivitetsbrådskan  smällde jag igen bildörren innan jag fått med mig hela jackan in.

Tyvärr räcker inte 200 kr långt om man inte vill binda upp sig med ett dyrt abonnemang för mobilen och det vill jag inte. Jag är en sån där som fyller på kontantkortet med en hundring cirka en-två gånger om året.

Är det någon som vill byta sin gamla mobil mot telias värdecheck på 200 kr? Det räcker med att mobilen går att ringa med. Om den har extra funktioner är det ett plus, men det är inte nödvändigt.

Imorse hände det där igen som jag vet kan hända men som inte bör hända. Hunden fick insulinkänning. Det har hänt några gånger förut. Jag känner igen symptomen och jag vet vad jag ska göra men det är otäckt ändå. Särskilt när man är ensam med henne ute i skogen.

Några minuter innan det hände noterade jag att hon inte verkade vara riktigt sig själv, men det var bara en diffus aning. Sen säckade hon ihop och tanken som for genom huvudet var "fan, är det dags nu igen?". Det var bara att ta fram dextrosoltabletterna så fort det gick och ge henne. Hon åt dem själv för hon har lärt sig att de smakar gott.

Mer än så kunde jag inte göra. Det var bara att vänta på att det skulle gå över. Varje sekund och minut kändes som en evighet. Hon vinglade, hade svårt att stå och ramlade omkull med bakdelen. Man hann ju fundera en del. "Hjälp, vad ska jag göra om det inte går över? Kan jag bära hem henne? Ska jag bära henne till gården 300 meter bort för att få hjälp? Tänk om hon dör?" Hon är ju ingen lättviktarhund heller med sina 30 kg så det är ingen lätt match för mig att bära henne.

Visst, jag vet att en insulinkänning normalt går över inom tio minuter, men det är så lätt att måla fan på väggen. Man är rädd för att det just den här gången ska bli ett livshotande scenario, men det fanns egentligen inget som talade för att det skulle vara det. 

Nu var det här ett normalfall och hon kvicknade till så småningom. Små försiktiga steg blev till raskare steg och sen blev hon lika pigg som vanligt. När vi kom hem fick hon ett extra mål mat för att höja blodsockret mer stabilt. Jag försökte få tag i veterinären också men hon var inte anträffar. Jag får försöka igen i morgon.

En del undrar hur jag orkar med att ha en hund med diabetes. Tja, vad ska jag annars göra? Inte avliva i alla fall. Det andra alternativet är ju att sköta diabetes. Regelbundna rutiner och noggrannhet är ledorden. Jag får med andra ord aldrig sovmorgon och måste hela tiden ta hänsyn till hennes rutiner varje dag, men jag har vant mig. Lönen för den mödan är att jag får en glad hund som jag får behålla ett tag till. Vi kan alltså fortsätta att ha skoj tillsammans.