Hjälplöshet
Jag tänkte döpa inlägget till "En människas undergång" men jag ångrade mig. Så illa ska det väl inte gå, men jag känner mig ganska hjälplös. Sedan G blev tvungen att sluta sitt jobb, har han bara mått sämre och sämre. Jag har sett hur han varit oförmögen att ta itu med sin situation, bl.a. med jobb och att försöka få foten fixad. Någon form av apati/depression verkar det vara. Han har mest levt på lånade pengar fram till nu. Alfakassans ersättning är ju långt under existensminimum. Nu har tyvärr alla kontona tömts och krisen behöver en lösning. Fort! Socialen drar han sig för att gå till om han nu inte har kniven på strupen. Tyvärr verkar det läget ha kommit nu men jag undrar om han kommer göra det ändå.
Läkarna tycks inte reagera alls när han antytt att "det här tar på psyket". De frågar inte alls hur han faktiskt mår. Antagligen är de för stressade. Det är alltså ingen mer än jag som känner till att han ofta har ont i magen, ont i huvudet, känner resignation, har svårt att sova, har ordentlig yrsel och dimsyn ibland och nu senast "jobbig mage" och illamående så han nästan spyr ibland. Allt detta förutom ledvärken alltså.
Vad kan jag då göra? Ja, inte mycket egentligen. Jag kan hjälpa till med att skriva till alfakassan vid behov och hjälpa till med jobbansökningar. Jag har också försökt övertala honom att meditera, men det har bara blivit ca 5 ggr. Han kommer med bortförklaring som att "meditation kommer inte att lösa mina problem" eller "jag har inte ro att sitta där just nu". Hmm… för mig låter det ungefär som "jag kan inte äta medicin just nu för jag mår så dåligt".
Jo, jag vurmar för meditation. Framförallt Holosync. Med meditation får man ett inre lugn som gör att man blir en bättre problemlösare bl.a.
Det första jag märkte när jag började med Holosync var att min ständiga magvärk försvann. Numera är det bara ibland och inte så mycket. Sen har ångesten minskat också. Visst har jag fortfarande en massa ångest, det är liksom en livsstrategi för mig verkar det som, men det är inte lika mycket och ibland inte alls. Det förvånar mig ibland. Dessutom säger G att jag verkar gladare. Stämmer nog. Jag har också mer energi än förut och orkar mer.
Jag rekommenderar alltså Holosync till alla som orkar lyssna 
. Jag hoppas bara att G kommer igång och lyssnar på det varje dag, för visst inser han nog ändå att det är en rätt bra väg ut ur ett dåligt läge. En läkare skulle bara skriva ut någon medicin som döljer problemet, men som inte botar/tar bort problemet.
