Biverkning eller sjukdom?
Jag vet inte riktigt vad som är vad. Jag känner mig så trött och ofta lite vimmelkantig. Ibland tar jag sne-steg som ett fyllo för att jag liksom inte orkar lyfta på fötterna. Lite stickningar i kroppen har jag haft också men det är solklart att det är en biverkning. Humöret går upp och ner på ett sätt som det inte gjort tidigare. För några dagar sedan kände jag mig i rätt bra form och fick massor gjort (bl.a. handlade jag blommor utan att få så jättemycket ångest), men nu är det bara deppigt. Jag är lättirriterad och rent av elak. Det är ju inte sån jag vill vara men just nu är jag en pest för min omgivning. G står inte ut med mig. Idag sa han att jag får flytta härifrån. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Han påstår att han älskar mig och försöker förstå. Visst, han är väldigt hänsynsfull och ställer inga större krav på mig men jag tycker ju att han ska läsa på om min sjukdom. Tyvärr är det där med att läsa är inte riktigt hans grej. Hur man ska förstå något utan att veta något om det, fattar ju inte jag.
Hantverkshuset för psykiskt funktionshundrade, som jag gått till i flera år, har jag inte varit till på länge nu. Jag har försökt vara där några gånger men ångesten har varit för olidlig så jag har blivit hemskjutsad igen. Nu ökades ju min medicindos för en knapp vecka sedan, men jag törs tamejfan inte åka iväg.
Andra bloggar om: ångest, ångestsyndrom, GAD, panikångest, medicin, biverkningar