I sanningens namn

Jag läste just i Annelies blogg om hennes möte med en ny läkare. Det var ingen kul läsning. Tyvärr har jag också haft oturen att möta dåliga läkare. Den jag har nu kommer jag att byta ut. Första gången jag pratade med denna läkare var per telefon och efteråt var jag så ledsen att jag storgrät. H*n är en kallsinnig typ utan EQ (emotionell intelligens). Det är ju dessutom en psykdoktor och då ska man väl ha lite både i hjärta och hjärna, för det är väl inte meningen att patienten (d.v.s. jag) storgråter efter ett samtal? Jag är inte heller den enda som tycker att den här läkaren är kallsinnig. Det är det åtskilliga personer som sagt.

 En annan händelse utspelade sig då jag varit sjukskriven i några år och Försäkringskassan utredde om de skulle dra in min sjukpenning eller ändra det till sjukersättning. Då skickade FSK papper med kopior på vad läkaren skrivit om mitt tillstånd. Jag fick en chock. Där stod att jag hade bordeline. De hade psykfolket kommit fram till (efter ett rochak-test (stavning?)) redan ett år tidigare vilket jag inte hade en aning om. Jag ringde upp min dåvarande läkare (som jag aldrig träffade personligen) och frågade vad diagnosen innebar. Svaret jag fick var att "Du har en personlighetstörning och det kommer ingen att ändra på." Vidare fick jag veta att de i princip hade kunnat ta vilken personlighetstörningsdiagnos som helst och det kändes som om jag skulle vara tacksam över att jag fått den lindrigaste diagnosen. Någon förklaring till vad diagnosen innebar fick jag aldrig veta. Det kändes som om man var klassad som en helknäpp person av lägre klass som det inte var värt att förklara något för. Efter samtalet med läkaren gick jag ut på nätet och hittade en lista med nio punkter och man skulle uppfylla fem av dessa för att klassas som ett borderlinefall. Jag kände inte igen mig.

Jag är en parasit. Jag lever på bidrag. Men jag skulle vilja tjäna egna pengar istället. Tyvärr vet jag inte riktigt hur det ska gå till. I min nuvarande situation kan jag ju inte ha ett vanligt jobb och det kommer troligtvis bli så för en längre tid framåt. Men om jag kunde få jobba lite hemifrån så skulle jag nog kunna tjäna lite egna pengar. Helst så pass mycket att jag kan skippa bidraget. Problemet är att jag inte vet hur det ska gå till. Jo, jag vet hur och vad jag kan göra för att få in pengarna, men däremot vet jag inte hur jag ska kunna gå från bidrag till egen inkomst utan att sätta min ekonomi på pottan. Några reserver finns det ju inte. Man kan ju inte heller bedriva näringsverksamhet samtidigt som man har sjukersättning. Heltid kommer jag inte heller att orka jobba.

Jag har kollat runt på Försäkringkassans och arbetsförmedlingens hemsidor för att försöka hitta någon lösning, men jag blir inte så klok på det. Är det över huvudtaget möjligt att starta och bedriva näringsverksamhet på halvtid och vara sjukskriven den andra halvan?

Jag vill slippa känna mig som en oduglig parasit.