I sanningens namn

Idag kom det äntligen papper från alfakassan efter lång väntan. Som jag skrev förut så har de beslutat att stänga av min sambo i 45 dagar. Trots att han hade giltiga skäl att säga upp sig från sitt jobb.

 När man sen läser beslutet de har tagit så inser man att de troligtvis har slarvat bort läkarutlåtandet han har skickat in. Det står bara att han skickat in något slags medicinskt underlag där det står att han har ont i knäet. Vadå knäet?? Det är foten som är försliten. Och vadå ont?? Ont kan man väl få om man ramlar omkull men det är stor skillnad mot att gå med ständig värk.

Självklart har vi skrivit och överklagat beslutet. Det är 6 veckors handläggningstid för sånt. Undrar varför det ska ta så lång tid. Kan det vara så att det är fler som råkat ut för samma sak??

Jag har funderat på att starta den här bloggen rätt länge, men sen har jag funderat; blir det ytterligare en blog som sällan eller aldrig blir uppdaterad? Så jag har dragit ut på det, men nu kan jag inte hålla mig längre. Det finns saker som man retar sig på, som man funderar mycket över och ibland känner man sig bara allmänt gnällig. Man vill ju få ut det på något sätt. Så om du är allergisk mot gnälliga människor, kan du sluta läsa direkt. Den här bloggen är inte för dig. Om du däremot älskar att se när politiker och andra makthavare får sig en "släng av sleven" så är den här bloggen helt rätt.

 –och inom en stor parentes:–
Om du dessutom har ett tröstande ord över när jag är ur gängorna, (eller har "gängpaj" som vi säger hemma), så är du mer än välkommen att läsa.
–slut på parentesen–